Mrs T. Pedagogen:
Uj uj, kom på en elev med att fuska på ett prov idag. Synd, väldigt synd. Pappret med instuderingsfrågor låg under bänken. Självklart underkände jag provet, men jag blev besviken. Tyckte denna elev varit så engagerad och med under hela arbetsområdet. Började fundera igen på detta med skriftliga prov och bedömningar - hur sjutton ska man kunna bedöma en elevs kunskaper utan att stressa ihjäl dem, och utan att bedöma endast ytliga utantill-kunskaper, men ändå vara säker på att detta är elevens egna kunskaper - inta föräldrarnas, syrrans eller kompisens? Och inom ramen för sin egen arbetstid?
Mrs T. Personen:
Tog nog i lite för mycket. Människan i mig reagerade med reptilhjärnan och jag skällde milt ut eleven. Inför de klasskamrater som fortfarande var kvar i klassrummet. I min irritation glömde jag devisen "Beröm offentligt, kritik privat". Suck.
/Mrs Teacher
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad bra att du skällde ut fuskaren! Då har denne lärt sig något. Ju tidigare i livet desto bättre. Nästa gång tar du upp det för hela klassen. Lärare måste använda sig av repressiva medel i kampen mot fuskare. Nolltolerens är devisen. Benhårt men oerhört effektivt. Till saken hör att man har roligare som lärare om har ett rykte som småsadistisk. Mjäkighet för inte med sig någon respekt.
SvaraRadera